Tack Vierumäki!

 (The Swedish Maffia! Kul att vi äntligen får åka tre stycken på samma turnering!)

En vecka. Det är helt sjukt att det gått en vecka sen jag lämnade Sverige för Finland och årets upplaga av High Performance Camp. Det är en konstigt hur en vecka kan gå så fruktansvärt fort men i samma veva kännas som en evighet.

En evighet var väl kanske att ta i men det känns snarare som att det var en månad sedan jag åkte istället för en vecka sedan. Det är inte det att veckan varit tråkig, raka motsatsen.

Veckan har varit packad med is pass, off ice pass, grupparbeten och massa annat. Fruktansvärt givande på alla plan. Vi har krigat på hårda pass med Dave Smith både på och på sidan av isen med olika övningar och när man är omgiven av så många inspirerande människor både som instruktörer, kollegor, spelare eller vilken anknytning man nu har. Så spelar det ingen roll hur trött, sliten eller ont man har man bara fortsätter.

 (Nedvarv och stretching mellan passen)

Jag kan ärligt säga att hade någon sagt att vi skulle köra en vecka till när vi kom till bussen i morse vid 03.00 finnsk tid så hade jag gladeligen vänt tillbaka till rummet och varit redo för ett morgon pass vid 07.00.Men så blev det inte. Nu sitter jag här på flygplatsen och försöker summera veckan som gått och just nu står det lite still.

Ni vet känslan ” Vad var det som just hände?” eller ”har det verkligen hänt?”? Det är lite så jag känner just nu. Vilka minnen vi skapat och kunskap vi införskaffat.

Kort sammanfattning av veckan är att vi kört 1 ispass och ett off ice pass per dag, måndag hade vi löp och styrke tester.

Tisdag började matcherna, 9 matcher totalt under veckans gång och 4 domarsystemet skulle testas på internationell nivå för att det senare ska kunna tas ett beslut om det ska införas i A-pool. 9 matcher och 11 (?) huvuddomare på plats gjorde att vi fick dela på matcherna. Antingen hade man första 20+10 min eller 10+20.

Lite team building underveckans gång hanns det också med. Jag lyckades stuka tummen under måndagen när vi tävlade. Lätt värt att ta en smäll för laget men dagarna efter på off ice träningarna, där vi bland annat gjorden olika typer av armhävningar var det mindre kul. Ont så att man vill bryta ihop och gråta men vad ska man göra när man inte kan vrida tillbaka tiden? Bita ihop och köra.

Kort sammanfattat sa jag och så blev det. Snart dags för boarding för hemmfärd till Sverige!

(otroligt bra människor att ha runt som sig.)
(Det höll sig ganska städat ändå, förvånar mig själv ibland!)
(Är det domar camp så är det)